Reflektioner efter min f\u00f6rsta l\u00e4gervecka.
Jag deltog i juli 2018 f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 ett Argaladeiarrangemang, familjel\u00e4gerveckan i Bj\u00f6rn\u00f6 naturreservat. F\u00f6rsta g\u00e5ngen jag h\u00f6rde talas om Argaladei tror jag var 1978. Jag gick ekologilinjen p\u00e5 Samernas folkh\u00f6gskola i Jokkmokk och n\u00e5gra av mina klasskamrater var argaladeiare. Jag blev d\u00e5 aldrig riktigt klok p\u00e5 vad Argaladei egentligen handlade om, men nu, vid 60 \u00e5rs \u00e5lder, skulle jag allts\u00e5 f\u00e5 egen erfarenhet.<\/p>\n\n\n\n
Jag kom till l\u00e4gret med b\u00e4sta m\u00f6jliga f\u00f6ruts\u00e4ttningar – jag hade inte n\u00e5gra f\u00f6rv\u00e4ntningar alls. Jag f\u00f6ljde med min dotter \u00c5sas familj eftersom \u00c5sa och hennes man Frode skulle p\u00e5 br\u00f6llop mitt under l\u00e4gerveckan och beh\u00f6vde barnvakt ett drygt dygn. Jag f\u00f6ljde allts\u00e5 med f\u00f6r att jag beh\u00f6vdes, punkt slut. Visst tyckte jag det l\u00e4t intressant och roligt med en l\u00e4gervecka, men eventuellt skulle jag l\u00e4mna alltihop och \u00e5ka hem till Karlstad igen n\u00e4r \u00c5sa och Frode \u00e5terkom efter sin utflykt.<\/p>\n\n\n\n
Jag blev kvar. Fr\u00e5n f\u00f6rsta dagen stod det klart f\u00f6r mig att det h\u00e4r var n\u00e5got jag inte varit med om f\u00f6rut. Jag blev nyfiken, f\u00f6rundrad och helt enkelt v\u00e4ldigt glad av att delta i l\u00e4gerveckan. Tankarna snurrar \u2013 vad \u00e4r det som fascinerar mig s\u00e5? Drygt trettio personer lever och umg\u00e5s under en vecka och det \u00e4r bara vilsamt, enkelt, trevligt. Och det utvecklas en stark k\u00e4nsla av gemenskap, ja faktiskt bygemenskap f\u00f6r att anv\u00e4nda Pierres ord. Fantastiskt helt enkelt.<\/p>\n\n\n\n
Detta \u00e4r allts\u00e5 mina egna reflektioner, som f\u00f6rstag\u00e5ngsdeltagare. Jag vet ingenting om hur det brukar vara p\u00e5 l\u00e4gerveckorna \u2013 jag vet ju bara hur det var f\u00f6r mig. Jag f\u00f6rst\u00e5r att det l\u00e5g massor av arbete bakom, med planeringen av l\u00e4gret och utarbetande av id\u00e9er f\u00f6r hur det hela skulle fungera. F\u00f6ruts\u00e4ttningarna var ju speciella, med torka och eldningsf\u00f6rbud. Detta hanterades sedan p\u00e5 ett mycket konstruktivt s\u00e4tt \u2013 olika f\u00f6rslag bollades vid f\u00f6rsta samlingen och sedan byggdes matlagningsplatser och vi kom \u00f6verens om ett gemensamt f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt. Utan en massa tjafs, det bara funkade.<\/p>\n\n\n\n
Tillit ser jag som ett centralt tema f\u00f6r hela veckan. Det var enkelt att vara med. N\u00e4r n\u00e5got skulle best\u00e4mmas s\u00e5 togs det upp vid morgon- eller kv\u00e4llssamlingen \u2013 olika synpunkter ventilerades, allas r\u00f6ster blev h\u00f6rda. Och sen best\u00e4mdes n\u00e5got. Eller inte. Ibland var det verkligen sv\u00e5rt att veta om vi fattat n\u00e5got beslut. Men sj\u00e4lva grejen \u00e4r att det gjorde ingenting, alla visste att det skulle l\u00f6sa sig, vilket det ocks\u00e5 gjorde \u2013 n\u00e5got blev det och det blev bra. N\u00e5gonstans var det en optimal organisation \u2013 exakt r\u00e4tt niv\u00e5 av struktur och ordning \u2013 inte f\u00f6r mycket och inte f\u00f6r litet. Allt bars av allas sj\u00e4lvklara och konstruktiva inst\u00e4llning till det gemensamma.<\/p>\n\n\n\n
Kanske mina erfarenheter b\u00e4st kan sammanfattas i ordet Enkelt. Att det kan vara s\u00e5 enkelt att leva drygt trettio personer tillsammans i en vecka. Det skulle gr\u00e4vas kompostgropar, dassen skulle t\u00f6mmas varje dag, arrangemanget kring brands\u00e4ker matlagning i en knastertorr milj\u00f6 skulle fungera. Jag f\u00f6rst\u00e5r att en viktig grund f\u00f6r enkelheten \u00e4r att det finns en sedan tidigare gemensam f\u00f6rst\u00e5else och en gemensam inst\u00e4llning till hela arrangemanget. Men som helt ny deltagare kan jag konstatera att det ocks\u00e5 var enkelt att k\u00e4nna sig som en del av det gemensamma.<\/p>\n\n\n\n
Det gemensamma ja. Det var ju det. En grundinst\u00e4llning av generositet, av att sj\u00e4lvklart dela med sig av sina kunskaper om paddling, kl\u00e4ttring, jonglering, ulltovning eller n\u00e5got annat. Allt var \u00f6ppet f\u00f6r alla intresserade, det fanns gott om m\u00f6jligheter att skaffa sig erfarenheter av alldeles nya aktiviteter, utan n\u00e5gra som helst krav p\u00e5 prestation. S\u00e5 v\u00e4lg\u00f6rande. Och f\u00f6r att \u00e5terknyta till det d\u00e4r med byk\u00e4nslan \u2013 s\u00e5 h\u00e4ftigt med alla m\u00f6ten mellan oss alla, helt nya eller gamla bekantskaper, alla \u00e5ldrar. Det \u00e4r ju s\u00e5 h\u00e4r man ska ha det n\u00e4r man v\u00e4xer upp, t\u00e4nker jag \u2013 vi har alla h\u00f6rt att det kr\u00e4vs en by f\u00f6r att uppfostra ett barn \u2013 och n\u00e5got av det fick vi fatt i under veckan, genom att alla sj\u00e4lvklart s\u00e5g till allas behov, bistod den som beh\u00f6vde hj\u00e4lp och f\u00f6rde intressanta samtal med den som ville, om det s\u00e5 handlade om l\u00e4rares arbetsf\u00f6rh\u00e5llanden, om paddlingsteknik eller om Batman.<\/p>\n\n\n\n
Nej, det \u00e4r inget som skaver efter den h\u00e4r veckan. Det finns s\u00e4kert en hel massa komplexitet som g\u00e5tt mig f\u00f6rbi, men jag njuter av och lever l\u00e4nge p\u00e5 mina erfarenheter av min f\u00f6rsta l\u00e4gervecka. F\u00e4stingar kan jag ju inte ge Argaladei skulden f\u00f6r.<\/p>\n\n\n\n
Tack alla f\u00f6r en h\u00e4rlig vecka! Karin Bengtsson, Karlstad<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Reflektioner efter min f\u00f6rsta l\u00e4gervecka.Jag deltog i juli 2018 f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 ett Argaladeiarrangemang, familjel\u00e4gerveckan i Bj\u00f6rn\u00f6 naturreservat. F\u00f6rsta g\u00e5ngen jag h\u00f6rde talas om Argaladei tror jag var 1978. Jag gick ekologilinjen p\u00e5 Samernas folkh\u00f6gskola i Jokkmokk och n\u00e5gra av mina klasskamrater var argaladeiare. Jag blev d\u00e5 aldrig riktigt klok p\u00e5 vad Argaladei egentligen … <\/p>\n